Stress är i grunden en överlevnadsinstinkt.
Att reagera på stress handlar om att mobilisera energi i de situationer där kroppen behöver mer bränsle. I evolutionen har denna stressreaktion gjort det möjligt för oss att överleva i tusentals år. Tidigare har den främst hjälpt oss i de situationer där fysisk aktivitet krävdes som svar på en hotfull situation. Hjärnan och kroppen har "bestämt sig" för att bekämpa eller undkomma hotet. Därför brukar stressreaktionen benämnas flykt- eller kampsvaret. Kroppen reagerar likadant idag som den gjorde för tusentals år sedan, även om vi sällan behöver mobilisera fysiska krafter för att hantera stress.
Stress är en del av vår vardag – alla blir stressade någon gång. Stress uppstår när vi hamnar i situationer som utmanar oss och vår kropp måste mobilisera kraft och energi för att göra det. Denna energimobilisering är i sig något helt normalt i en sådan situation. Det är först när stressen varar länge utan vila och avkoppling som kroppen och hjärnan skadas.
När vi står inför en utmaning kan stress få oss att fokusera och prestera bättre. Det gäller både jobbet och privatsfären. Stress hjälper oss med andra ord att prestera på bästa sätt och att bli framgångsrika.
Ett annat sätt att reagera på stress är att "spela död". Detta program sätts igång när hjärnan avgör att faran är så stor att varken flykt eller kamp hjälper. Det är det parasympatiska nervsystemet som aktiverar och förbrukar energi. Detta leder till trötthet, yrsel, muskelsvaghet, låg puls, lågt blodtryck, svimningskänsla och magproblem. De flesta reagerar då med att isolera sig socialt, praktiskt taget försvinna och begränsa eller helt bryta sina sociala kontakter. Vi känner oss då väldigt trötta, blir förlamade inombords och blir deprimerade och håglösa.
Kronisk stress leder till mätbara förändringar i hjärnan, vilket kan förklara att den utarmade personens kognitiva problem.
Amygdala (mandelkärnan) i hjärnan styr hur vi reagerar på förändringar i omvärlden. I stressiga situationer är det amygdala som aktiverar kroppens sympatiska nervsystem och förbereder oss för kamp eller flykt.
Långvarig stress kan leda till hjärnskador. Förändringarna i hjärnans struktur i samband med långvarig kronisk stress kan förklara varför det tar så lång tid att återhämta sig från trötthet. Nya kopplingar mellan nervceller måste återställas och det tar tid.
Vila och tar det lugnt är väldigt viktigt. Kroppens behov av syre under en stressreaktion aktiveras under en kort tid. Efteråt behöver kroppen vila och återhämtning för att andra viktiga kroppsfunktioner ska få plats igen. Det är inget i sig självt fel med denna totala mobilisering om vi lyckas eliminera hotet eller samla de resurser vi behöver för att så småningom återgå till en balanserad situation. Vi kan hantera perioder av stress utan att ta skada. Det är dock skadligt om stressen håller i sig länge utan att det finns tid för återhämtning, vila och sömn.
Du bör först titta på var stressen kommer ifrån och om du åtminstone själv kan minimera den. Det betyder att säga nej oftare, omge dig med människor som är bra för dig.
Tekniker som mindfulness eller autogen träning kan också hjälpa.
Jag rekommenderar också starkt att läsa boken "The Chillpreneur" av Patricia Zinnecker. Patricia visar hur hon hittade sin livslust och produktivitet igen efter en utbrändhet. Den här boken är helt klart värd besväret inte bara för företagare.
Hur stor utmaningen eller hotet måste vara för att människor ska känna stress och för att deras kroppar ska reagera är individuellt. Anlag, fysisk kondition, familje- och icke-familjemiljö, personlighetsstruktur eller trauma spelar här en viktig roll.
Du bör lära dig att lyssna på dig själv och känna dina gränser. Det är också väldigt viktigt att bygga in rutiner i vardagen.
ja! Positiv stress kallas också eustress. Den här typen av stress uppstår till exempel när vi känner (förutseende) glädje över en viss händelse eller när vi trivs med ett jobb som matchar våra förmågor. Eustress uppstår också till exempel när vi överträffar oss själva inom sport eller när vi blir kära.