* Psykologiskt supervision eller psykologiskt handledning har som syfte att utveckla den individuella kompetensen hos den psykologiska terapeuten eller medarbetare i sociala verksamhetsområden genom en integrering av teoretiska tankegångar och praktiskt arbete eller samtal med klienter.

Jag som erfaren psykolog vill vara handledare och förmedla mina teoretiska och praktiska erfarenheter för att underlätta arbetet med klienter/patienter. Min bakgrund för denna handledning finns i Carl R. Rogers personcentrerad terapi.

* Processhandledning

Handledningsmomentet har en lång tradition i Sverige och i Tyskland där jag har fått min utbildning som supervisor. Handledning idag har blivit internationellt erkänt som ett väsentligt kvalitetsinslag i all social verksamhet och vunnit status och erkännande från övergripande myndigheter.

Vad gör man i handledningen?

Psykologiskt handledning erbjuder möjligheter till reflektion och bearbetning av yrkesmässiga erfarenheter. Oftast behövs det supervision/handledning om man - som terapeut eller social medarbetare kommer till en punkt i samtalet där man inte kommer fram. I supervision ska man komma på vad det största hindret är för att klienten inte ändrar sitt beteende eller sitt tankesätt. Det kan bero på att medarbetaren inte har tillräckliga kunskaper eller det kan ligga i dennes sätt att bete sig. I detta fall kan handledning vara en ventil, där det är möjligt att få prata om egna reaktioner i förhållande till olika samtalsscenarier. Medarbetare ska kunna sortera i vad som hör till patienten och vad som hör till en själv som samtalspartner.

Grupphandledningen

Handledning inom olika sociala verksamheter fyller en viktig funktion inte minst för att få syn på hur olika medarbetare ibland kan bli bärare av klienters känslomässiga utspel och ångest.

En utifrån kommande handledare som inte är involverad i en interaktion mellan samtalspartner kan ofta bidra med att hjälpa medarbetare att se denna typ av underliggande mönster. Detta bidrar till att stärka det professionella arbetet och kan avlasta den enskilde.

Sammansättningen av deltagare ska vara av olika yrkestyper och medarbetare och även frivilliga medarbetare. Det har visat sig att det fungerar förhållandevis bättre om alla medarbetare inom t.ex flyktingsfrågor skulle ha supervision tillsammans. Det ska vara positivt för alla yrkesgrupper. Dessutom skapar man bättre förståelse för andra yrkesgrupper i samma område.

Grupper ska inte vara för stora. Det har visat sig att det är mest effektiva är grupper om fyra till fem deltagare. Gruppmöten ska vara 1 1/2 timme och ska ske efter behov, minst en gång i månaden.

I fall att det finns enskilda personer med problem ska det kompletteras med enskild supervision.